Svinhugg

Igår befann jag mig plötsligt i en lucka i familjelivet. Jag kröp upp i soffan med te och goda mackor och en bok!!! Jag har inte läst en bok  på flera år. Jag har inte klarat det. Jag har inte kunnat koncentrera mig. Det här är en bok som mamma starkt har rekommenderat och jag tror att jag kommer att kunna läsa ut den. Jag behöver bara ha det absolut tyst och lugnt runt omkring mig.

Jag är fortfarande väldigt skör, även om jag gör små små framsteg. Det har varit superhärligt men tufft att ha familjen hemma i jul och nyår. De tänker på mig och försöker hjälpa mig men jag kan ju inte bara tänka på mig själv och hela tiden göra det JAG behöver som när jag är ensam. Det är mer som i verkliga livet... att jag är en del av sammanhanget och måste anpassa mig.

Jag är trött nu. Har mer ont i kroppen, rösten/halsen har svikit mig och igår fick jag en väldigt kraftig migränattack. Jag behöver bromsa upp. Fokusera på vila, mat och sömn igen. Jag kommer igen, jag har bara ett litet bakslag. Två steg fram, ett tillbaks liksom... Ibland är jag nära att ge upp, men jag måste ju ta mig tillbaka. Det finns inget alternativ.

Idag blev jag intervjuad (grillad) av en arbetsterapeut i två timmar. Hon ska hjälpa mig att skapa en hållbar framtida arbetssituation. Det kändes jättebra...
...och lite dåligt. Jag vill verkligen jobba, och det snart. Hon höll mig tillbaka med orden" Vad du vill och vad som är bra för dig är inte samma sak." Sen lät hon mig ana hennes spontana plan för mig. Jag var beredd på att det här skulle ta ett bra tag, men kanske inte ett så långt "bra tag" som Arbetsterapeuten tror att det tar. Fast, det här är min chans. Det får ta den tid det tar för sen ska jag komma igen och vara så jävla mycket bättre!